Posted in kanin, tagged Imelda, personlighet on 5 januari, 2011|
2 Comments »
En vädur (skulle varit en dvärgvädur sa dem i zooaffären, tror knappast att hennes 3 kg platsar för det). Färgen var när hon var ung otterisabella/vit men har nu mörknat.
Hon håller koll på oss, lämnar vi ett rum springer hon efter för att se vart vi tog vägen. Hon står där sedan vid tröskeln när hon hittat oss och tittar, och springer sedan tillbaks.
Hon ligger oftast i dörröppningar som enligt en av våra böcker är ett typiskt vaktbeteende, ett beteende som lever kvar från vildkaninen. En kanin brukar alltid hålla vakt vid en öppning på en kaninhåla.
Hon gillar särskilt att gosa efter att hon ätit, eller efter att hon sovit middag. Först när hon kommer fram efter att ha sovit på dagen så brukar hon sträcka på sig och gäspa, putsa sig och vara lite allmänt grining tills hon vaknat till ordentligt.
Hon klättrade mycket när hon var yngre, upp på bord, soffor, sängar, och lådor.
Imelda är bra på att säga till när/hur hon vill ha något, som t.ex att man borde städa kaninlådan lite snabbare istället för att stå där och prata, eller att man ska ge dem frukost/middag eller kanske att det är dags att börja bry sig om henne istället för det där oviktiga som man höll på med. För att vi ska fatta, så t.ex trycker hon in huvudet under foten på en när hon vill bli klappad, smånafsar på en eller buffar på en.
Jämfört med Pepé är hon självständigare och smartare, hon kan också öppna en dörr om den inte gått i lås ordentligt genom ihärdigt användande av tassar, klor och nos.
Äter inte vad som helst och är mer kinkig med sin mat än Pepé.
Read Full Post »