Efter två tuffa dagar med mystisk kattlukt så har vi mattes fulla uppmärksamhet igen och kan slappna av.

Read Full Post »

Kompisar

Två sötnosar som numera sover tillsammans, knycker varandras mat, lär ut bus och tricks till varandra, helt enkelt är bästa kompisar.

Pepé vill gärna ha sällskap hela tiden, gladast är han om vi också är där tillsammans med Imelda. Imelda är glad så länge som någon klappar eller putsar henne (Pepé putsar henne, hittills har vi inte sett henne putsa honom tillbaka en enda gång, fast han tigger om det).

Read Full Post »

Pepé och Imelda

Det märks verkligen mer och mer hur olika de är, Pepé är glad nästan hela tiden, äter det mesta och när man klappar honom visar han tydligt hur mycket han gillar det genom att göra höga språng (binkies) rakt upp i luften eller slicka en på handen eller huvudet. Imelda brer bara ut sig och grymtar om man klappar henne på fel sätt. Pepé drar i ens kläder när han vill ha uppmärksamhet, medan Imelda är mer subtil och bara lägger sig i närheten och trycker huvudet mot marken.

Han har börjat göra en jättegullig sak, hela tiden har han försökt imponera på Imelda med krumsprång och galoppera fram och tillbaka, nu har han börjat knycka pappersbitar ur papperskorgen och dra fram dem till gallret (de är fortfarande åtskilda, men så snart han är stor nog att kastreras kommer de att funka fint ihop) för att visa henne. Skräpigt blir det i förkylningstider…

Read Full Post »

Kaninerna lär känna varandra

Idag var det första gången som det gick rätt så bra för dem att träffas, Imelda varken morrade eller bet honom, men hon buffade irriterat bort honom. Han kommer hela tiden springande till henne och nosar henne i baken, ifall hon ligger ner och vilar så börjar han med att nosa på ena foten för att sen nosa henne i baken. Kan förstå faktiskt att hon blir lite irriterad 🙂

De träffas hela tiden på neutral mark, där ingen av dem varit tidigare. Jag tror att om man skall sätta ihop kaniner kan det nog vara bra för dem att de först träffas bara på var sin sida om ett galler, så att de kan nosa lite, men inte bita eller jaga varandra, och sen när de väl lärt känna varandras lukt lite, börja träffas en stund varje dag under övervakning.

Just nu går han under arbetsnamnet Pepe, och troligtvis kommer han att få behålla det. Otroligt glad och sällskaplig som bara den, han gillar verkligen folk. Bra uppfödare som han kom ifrån, han är så himla bra i lynnet! Han verkar gilla att äta det mesta också, och är inte kräsen som Imelda som verkligen väljer ut höstrån som hon gillar. Och bra i magen har han varit också, förstås så får han bara smaka lite, lite på nyheter som gräs, morötter, maskrosblad, persilja, hallon och jordgubbsblad.

Read Full Post »

Ny kanin!

Vi skaffade en liten holländare till slut, en hanne som är hur söt som helst och pigg och glad är han också. Just nu bor han hos min syster eftersom vi behöver lite neutral mark för dem att mötas på och här hemma äger ju I hela stället…

Första mötet gick sådär, eftersom lilla I som är typ fyra-fem gånger så stor blev skrämd av honom och hoppade upp på hans bur och fastnade med ena tassen där. Lite oväntat minst sagt. Hon blev inte skadad, men humöret efter det var ju inte precis lysande. Han är definitivt intresserad av henne och sprang runt och nosade henne i ändan hela tiden. I blev irriterad och nafsade efter honom. Vi får se hur det går idag, men vi tar det lugnt och en dag i sänder.

Read Full Post »

Kaninungar

Jag har tittat på små kaniner som sällskap till lilla I… Det är inte lätt inte.

Nu visade det sig dock att allihop var flickor, så det blev inte av med något köp. Mest sugen var jag på den vita med svarta fläckar och den bruna med vit bläs/strimma på huvudet, de var båda två väldigt pigga och nyfikna av sig. Precis som jag vill ha dem! 🙂 De är renrasiga gotlandskaniner ifall någon undrar.

Troligtvis kommer det att bli en japantecknad liten holländare som I kommer att få hoppa runt med istället, men alldeles säkert är det inte. De matchar henne i vikt iallafall… precis som gotlandskaniner.

Read Full Post »

Första inlägget

Det är meningen att lilla I ska få en kompis att busa med, men än så länge har det inte blivit något av med det. Vi vill ju ha en som ha en lika utåtriktad, glad och orädd kanin som henne, så det får nog bli att köpa en liten unge iallafall, istället för en äldre kanin. Det är svårt att lita på att den haft en bra uppväxt om den är lite äldre. Många har ju sina kaniner sittande i en bur ute eller inne hela tiden och det stimulerar ju inte precis kaninen. Det kan dock vara praktiskt om kaninen redan är kastrerad, annars kan det bli jobbigt under den tiden hannen börjar bli könsmogen

Istället har hon busat som bara den, fnattat hit och dit, och glatt sprungit runt i hennes gamla bur som det var tänkt att den nya kaninen skulle få bo i början i. Vi tog ju bort den förut eftersom hon aldrig använde den, men nu är den tydligen hur kul som helst.

Read Full Post »