Nala, ingenting stoppar hennes utforskar-iver

Den här lille killen blir 8 år!

Ut på balkongen i alla väder!

Nala

Det finns ju sedan 1 år tillbaka en till liten fluffboll i huset. Tyvärr går hon och Yrsa inte ihop, eller rättare sagt-det finns ingenting i världen som Yrsa ogillar så mycket som Nala. Hon är arg i minst en vecka om hon känt lukten av henne. Så de lever tyvärr i skilda världar, men Zorro och Nala träffas ibland.

Zorros öron skymtar i bakgrunden…

Zorro och Yrsa

Trodde ju aldrig att Zorro skulle bli en kanin som accepterade andra kaniner. Men jag adopterade en till kanin, Yrsa i mars och nu i november kan jag lugnt säga att de är kompisar! Zorro har blivit keligare, tyvärr har Yrsa blivit mindre gosig (i början ville hon aldrig sluta gosa). Men busiga är de!

Zorro inser att det där gröna som hänger ner är ätbart… (persilja, ruccola och krasse)

Man undrar ibland hur en kanin tänker. Zorro har plötsligt upptäckt att han kan gå på golv (tidigare bara gått på mattor vilket har lett till en hel del mattinköp, särskilt som han tuggat i sig en del). Jag trodde faktiskt att han inte kunde. Men det hela började med att jag försökte få honom att komma in i vardagsrummet i nya lägenheten. Han hade hittills bara bosatt sig i sovrummet och sen gjort kortare utflykter ut i hallen under ett halvårs tid. Så jag satt på golvet i vardagsrummet, relativt nära halldörren för att locka dit honom. Godis funkar inte, men han vill gärna ha sällskap.När han äntligen vågade sig in i vardagsrummet älskade han det och sprang varv på varv runt mig och gjorde binkys. Flera dagar i rad…

Sedan var påsen där jag tömmer hans låda helt oemotståndlig och till slut tassade han över golvbiten utan matta för att nosa på den. Efter ett tag så tassade han även över till gästsängen som också är mattlös. Plötsligt insåg han att han gått på golv utan matta! Han liksom tittade sig runt och såg att världen var stor! Nu springer han omkring precis överallt och jag måste plötsligt kanin-säkra lägenheten. Förut visste jag ju precis vart han kunde gå.

2 1/2 år tills han insåg att han kunde gå på halt golv…!

Långhårige Zorro

Ja, det har blivit väldigt dåligt med bloggandet under sommaren. Som ni ser har Zorro plötsligt fått en man och ”skägg” och håret baktill har blivit längre också. Jag tycker han har blivit finare, men jag undrar varför det var kort förut. Eller led han brist på något som gjorde att det inte växte ut?

Tyvärr går han och Pepé inte alls ihop, det är värre än förut. Vi måste ha dubbelgaller mellan dem, annars sticker Pepé in nosen för att bli slickad och så biter Zorro honom så att det blöder. Pepé kan verkligen inte slåss alls och är alltid den som råkar illa ut. Så nu träffas de inte alls, men får byta territorium lite då och då. Då brukar båda två rusa lyckligt omkring ända tills de upptäcker att den andra kaninen minsann är inne på deras territorium.

 

 

Till höger kan ni se hur det ser ut om man inte har dubbelgaller…

Bilfärd med Zorro och Pepé

Vi prövade bilmetoden med Zorro och Pepé eftersom det ändå var dags för en vaccinationstur till veterinären. Det var riktigt hemskt väglag eftersom det precis snöat igen och vägarna var inte skottade samt att folk redan bytt till sommardäck.

Båda kaninerna satt skrämda i varsin bur tills jag tog mod till mig och öppnade burarna mot varandra. Ingen av dem gjorde något aggressivt, så jag gav Zorro en lätt putt i baken och han hoppade gladeligen över till Pepés bur. Sedan satt de och kurade i varsitt hörn av transportburen, men de såg lite mindre skrämda ut. Hos veterinären var de jättegulliga mot varandra, Zorro tryckte sig mot Pepé och Pepé slickade Zorro på huvudet. På resan hem kurade de ihop tillsammans och jag suckade lättat över den magiska bilturen. Jag satte ner buren hemma, Pepé tog ett försiktigt kliv ur buren och Zorro efter och som en liten pitbull hoppade han pang på Pepé. Pepé försökte springa sin väg, men Zorro hängde kvar i sidan på honom, pälsen flög åt alla håll. Jag plockade upp Pepé och sen var de på varsin sida av staketet igen…

Dagen efter låg de för första gången på varsin sida av staketet och såg gulliga ut, men nu avvaktar vi lite igen.

Zorro formerly known as Shaggy

Det gick så himla bra inomhus med sele och koppel och jag tänkte att Zorro saknade säkert att kunna vara ute, så att jag tog ut honom idag trots att jag tänkt vänta lite med det och träna inkallning och koppel mera. Det var fint väder och inga människor ute, men Zorro blev jätterädd. Vanliga små buskar eller träd räckte inte som skydd, utan han ville bara in i det tätaste buskaget och när han inte fick det (genom staketet till en grannes utomhusplats) satt han där och darrade. När han kom in igen var han jätteglad och sprang glatt omkring och strök hakan mot allting, inklusive mig. Det får bli mer koppelträning inomhus istället, i sovrummet kan jag lätt stänga ute Pepé. Eventuellt stänger jag in Pepé tillfälligt så att Zorro får springa omkring i resten av lägenheten också.

Trägen vinner?

Inatt prövade vi att inte stänga in Pysen/Ninja/Casper/Chibi/Ratatosk/Susuwatari/Nemo/Zorro/Roo i buren utan han fick gå lös. För säkerhetsskull så placerade vi en vakt på en madrass i vardagsrummet.

Det var bra, för klockan fem på morgonen så klättrade han mödosamt över stängslet, men han hann aldrig komma över. När hans lilla fluffiga svarta huvud började synas över kanten så blev han infångad och satt tillbaka på golvet.